Reagge mix
Reaggereaggereagge. Underbart. <3
Edward Cullen
Mm, vet att jag är en riktig liten fjant. Såg ju New Moon igår igen med Paulina. Och jag är helt jävla kär i Robert Pattinsons roll som Edward Cullen. Tänk om en sån som honom fanns på riktigt. Men det kanske är det som är lite charmen, att det inte finns någon som honom. Eftersom att ingen kan vara så jävla perfekt. Syftar nu på hans personlighet i böckerna och filmerna, inte bara utseendet. Snacka om att man skulle känna sig älskad varje jävla sekund, haha.
Jag är kär i Bella Swan och Edward Cullens förhållande. Hur tragiskt är inte de!? Haha.
Mmm
Har typ legat hela natten och tänkt. Tänkt på vad jag vill göra nu och vad jag vill göra sen. Det höll mig uppe länge, eftersom att jag verkligen inte har någon aning om vad jag vill. Enda jag vet är att jag är trött på att bry mig så jävla mycket hela tiden, och inte få samma sak tillbaka. Det tar på krafterna och jag är less de. Som fan.
USA eller Italien vill jag helst till. Fn vad nice det skulle vara att flytta till USA, Californien. Ta körkort, jobba och börja studera. Träffa massa härliga människor och mindre härliga människor. Förhoppningsvis inte lika mycket människor som alltid måste vara påverkade av något. Börjar ledsna på det. Rejält. Tycker det är jävligt tragiskt.
Jag jag vet att jag är en snäll person, men ibland är jag för snäll för mitt eget välmående. Jag oroar mig för mycket om de jag älskar och jag känner alldeles för mycket.
Jag vet bara att jag vill träffa HELT NYA människor, med andra tankesätt. Jag börjar ledsna på människor som tycker att festa och spåra är hela livet. Just bara för att jag verkligen inte kan förstå hur man kan tycka det. Missförstå mig inte, jag tycker att det är riktigt kul att festa och dansa hela jävla natten. Jag tycker dock inte det är kul att bli stupfull och spåra totalt.
Vi människor är så olika och jag respektar självklart dem som inte delar denna åsikt också och jag kan umgås med dem. Men det är inga jag egentligen vill komma riktigt riktigt nära. Och det är därför jag är så jävla kluven.
Egentligen skulle jag kunna dra till USA nu. Louis och Maryann skulle hjälpa mig ta körkort och när det var klart skulle jag skaffa ett jobb. Och sen bara glida runt i bilen hela dagarna. NICE! Men vafan drar jag inte dit för då!? Vafan är det som hindrar mig!? FAN! Somsagt, less på att bry mig så jävla mycket mer än vad jag får tillbaka.
klumpeduns
Seriöst, jag pallar inte ramla varje jävla dag, haha. Och tänk när jag jobbar då. Då ska jag liksom cykla! Good Luck säger jag bara. Hej sjukan!
Söndag
Men hursomhelst, ikväll ska jag träffa mina ikbruds, det blir glögg och julbak? Eller? Jag vet inte riktigt. Haha, men julmys blir det iallafall :)
Nej, shit.. Nu måste jag äta nåt, skakar för att jag är hungrig. Och efter det blir det ett varmt bad!
Ciao.
Marley and Me
"En hund har inget behov av flotta bilar, stora hus eller märkeskläder. Statussymboler har inget värde alls. En vattendränkt pinne duger alldeles utmärkt. En hund dömer inte andra efter deras färg, tro eller klass utan efter vilka de är på insidan. En hund bryr sig inte om ifall man är rik eller fattig, utbildad eller analfabet, smart eller trög. Ge den ditt hjärta och den ger dig sitt. Det hela var faktiskt ganska enkelt och ändå har vi människor, som är så mycket klokare och mer softisikerade, alltid haft svårt att fatta vad som verkligen betyder något och vad som inte gör det. Medan jag skrev min avskedskrönika om Marley insåg jag att allting som vi kunde behöva fanns där om vi bara öppnade ögonen. Ibland krävdes det en hund med dålig andedräkt, obildat sätt och goda avsikter för att vi skulle inse det. "
Denna bok var en av de finaste böckerna jag läst. Att läsa om hunden Marley, som var Johns och hela familjens bästa vän trots att han var olydig och hittade på massor av bus hela tiden. Så var han alltid lojal och en sann vän, genom allt.
Hundar är så jävla fina helt enkelt. Förstår inte hur man inte kan tycka det. Det enda dom begär är kärlek, promenader och mat. Och man får så jävla mycket tillbaka. En vän som alltid är dig trogen. Som tröstar dig när du gråter och blir överlycklig när du kommer hem.
Lördag
Idag var jag och Fabian på Colesseum och kollade på Avatar i 3D. Colesseum är en skiiit stor bio salong, med sjukt stor skärm så det var häftig känsla.
Igår såg vi en film av Tim Burton som hette Big Fish och fan vad bra den var! Varför har jag aldrig sett den tidigare för? Jag verkligen älskade den.
Ja, jag vet att jag är en liten filmnörd. Hihi.
Nu håller jag och bebbe på att laga mat.
Puss hej
En liten grej ba
Men va? Jag har aldrig någonsin gått ut på krogen för att ragga eller hitta någon. Snarare för att ha roligt och typ dansa! Är det många som tänker att "Nu jävlar ska jag hitta någon att hålla på med" när man går ut? Förstår inte grejen. Skulle aldrig sluta festa för att jag har pojkvän liksom.
Kunde inte hålla mig
iiih imorgon kväll får jag mysa med baby igen. <3 Längtar!
lyssnar på låten & tänker på min baby;
Baby, you my everything, you all I ever wanted
We can do it real big, bigger than you ever done it
You be up on everything, other hoes ain't never on it
I want this forever, I swear I can spend whatever on it
'Cause she hold me down every time I hit her up
When I get right I promise that we gonna live it up
She make me beg for it till she give it up
And I say the same thing every single time
I say you the fucking best, you the fucking best
You the fucking best, you the fucking best
You the best I ever had, best I ever had
Best I ever had, best I ever had, I say you the fucking best
Helt underbar låt;
Då vet du att jag drömmer, jag drömmer dig hit
När allt snöat över, och gården blivit kall
Då vet du att jag drömmer
För det är snö, det är som moln överallt
Då vet du att jag finns, att jag finns kvar hos dig
Trots att jag alltid springer, är jag där du hör mig
Om du inte hör mig, om du inte gör
Så ska jag sjunga för dig, precis så du hör
Jag, jag älskar dig
Så högt så du hör
Om det är så
Hur länge, tror du att längtan kan växa, växa?
Om vi förgör
Hur länge, hur länge?
Sommaren har gömt, sommaren har gömt
Men jag har inte glömt
Hur det är att älska
Och jag älskar dig ,jag älskar dig
Så högt så du hör
Och hungern den sitter i rösten inte i magen, i rösten
Därför är vi tysta, om saken
Och det är så
Och det är så
Jag älskar
Så högt så du hör
Och, och det är så
Högt, högt, högt, högt
Back in the days
Det var många som sa så, när jag var mindre. Då orkade jag inte ens höra på det, jag tog inte åt mig av ett enda ord. Jag var ju barn, jag var ung, jag var oförstörbar och jag skulle aldrig bli gammal.
Nu sitter jag här, 19 år gammal. Utan att förstå hur fan det kunde gå så jävla snabbt. Läskigt snabbt.
Jag tänker på mina första år på Storgatan. När jag som ett-åring lärde känna en av de absolut finaste jag har i mitt liv, Natasja. Hur vi alltid höll ihop, i vått och torrt. Det var alltid Vi mot Dem. Vi båda växte upp under svåra förhållanden, men vi förstod varandra så jävla bra. Trots att vi var små och trots att vi nästan aldrig sa ett ord om allt det svåra - så visste vi precis. Hon är ovärdelig Natasja, hon är som min syster, hon är familj. Oavsett hur många mil det än är emellan oss finns hon alltid hos mig.
När jag var fem började jag på Kvarngärdet. Det var där jag lärde känna min bästa vän, eller min Bästa Bästis, som vi kallade varandra då. Vi var som Helan och Halvan. Vi hade så sjukt roligt ihop. Vi pratade om allt och hon fanns där för mig igenom allt. Trots att hon kanske inte alltid förstod, så lyssnade hon och fanns där, alltid. Våra minnen är de dyrbaraste jag har. Alla våra resor, alla lekar på gården, alla dansuppvisningar, alla bus. Och minnen från när vi började upptäcka cigaretter, alkohol och killar. Under den tiden var det som att ständigt befinna sig på en bergochdalbana. Det var läskigt, spännande, nytt, roligt och samtidigt gjorde allt så jävla ont. Och vi delade alla de här känslorna, tillsammans. Vi klarade allt, för vi hade ju varandra, oavsett! Än idag finns det ingen jag har så otroligt roligt med och som förstår mig så bra, som Sofia. Hon får mig att känna mig trygg. Medan allt annat kan rasa närsomhelst, så står hon alltid bredvid mig, det vet jag. Och det gör mig trygg.
Tänker också på tiden jag lärde känna Paulina och Anni. Hur de räddade mig ifrån en väldigt svår period i mitt liv. Utan att förstå det själva. Hur de fick mig att må bra, endast av deras närvaro. Paulina är en utav mina bästa vänner och hon är så jävla unik. En vän för livet! Ingen är som hon. Och jag är så otroligt jävla glad över att hon finns i mitt liv.
Vet egentligen inte vart jag vill komma med det här inlägget. Vet bara att jag saknar barndomen och allt vad den innebar. Tiden går för snabbt. Jag känner mig aldrig riktigt glad längre, känns som att jag lever i någon slags nostalgi värld. Jag vill spola tillbaka tiden. För mycket hände, jag hann aldrig riktigt stanna upp och ta in allt. Det gick för snabbt. Allt gick bara för jävla snabbt.
Jag måste blicka framåt istället. Jag behöver flytta härifrån. Måste hitta spänning igen. Nu känner jag bara likgiltighet. Och det finns ingen värre känsla. Jag kommer aldrig växa ifrån mina närmaste vänner, men, jag har växt ifrån Uppsala.
Lite bilder ifrån Madrid:
