ansa

Sitter här i min ensamhet (som vanligt typ) och tänker på alla mina fina. Seriöst jag har verkligen de finaste vännerna och den finaste familjen. Jag är så lyckligt lottad över att jag har er, men just nu saknar jag er alla bara så mycket så att det gör ont. Jag är inte van vid det här. Jag är van vid att alltid kunna träffa er. Och nu helt plötsligt går det inte. Men det är bara att vänj sig. Vill ju inte bo i Uppsala, kan inte bo där bara för mina vänner och familj. Men det är bara så jävla svårt ibland!