ansa

Igår så fick jag höra de orden jag har väntat på i mer än fyra ord. Ord som jag ville höra mer än allt annat men aldrig riktigt vågade tro på att jag en dag skulle få höra dem. Men igår fick jag det.
"Michael åker från krigszonen idag, föralltid." Jag skulle aldrig kunna förklara hur det kändes att höra de orden. Aldrig. Jag sitter och gråter av lycka nu, medan jag skriver detta. Det känns fortfarande overkligt.
Dagen jag fick reda på att han skulle gå med i Marinkåren och åka ut i krig var den värsta dagen i mitt liv och jag minns den som igår. Dagen jag fick reda på att han hade klarat sig och skulle åka ifrån kriger var igår, och det var den bästa dagen i mitt liv.
Den bitande saknaden och den jävla oron, den jävlajävla oron som jag inte ens har orkat prata om, även fast den alltid har funnits där, hela jävla tiden. Bara att det har varit för jobbigt att prata om det. Jag har oftast svarat snabbt på frågor om Michael, har inte orkat. Förutom ibland, med mina närmaste vänner när jag inte längre kunde dölja det. Jag har mått dåligt, verkligen dåligt över det här i mer än fyra år. Och nu är det över. Och du överlevde, du klarade dig, även fast det var nära ögat ibland. Men allt det där spelar ingen roll nu. För du klarade dig.
Ingen kan förstå hur lycklig jag är över det här. Ingen. För ingen har kunnat förstå min saknad och min oro. Ingen.

Älskadeälskade du. Och nej, han är inte seriös på bilden för fem öre.

Jag känner mig så stressad just nu. Stressad över framtiden. Hur fan ska tiden räcka till egentligen!? Det är så mycket som jag vill göra, så mycket som jag vill upptäcka och jag vill resa överallt samtidigt som jag vill plugga och jobba. Jag vill träffa intressanta människor och jag vill se vackra och mindre vackra platser. Jag vill bada i alla stora hav och jag vill leva som att det inte finns någon morgondag. Samtidigt måste jag vara realistisk, jag vet att det inte riktigt fungerar så. Men jag orkar inte gå runt och känna mig rastlös och uttråkad längre. Människor som nöjer sig med att alltid obba på samma jobb, alltid bo på samma ställe och aldrig flytta förbryllar mig. Hur kan man nöja sig med det!? Speciellt när man är ung. Det är verkligen inget för mig! Kanske när jag blir äldre men fan inte nu.
Man växer av egna erfarenheter, inte av att sitta hemma och se det på tvn. För mig skulle det inte vara ett riktigt liv.

Såsom jag är klädd på denna bild var helt normalt på Hultsfred. Detta var en stor anledning till varför jag gillade festivalen så mycket!



Nej, nu måste jag försöka få i mig lite lunch och sedan är det bara att åka och jobba. Idag har även jag och baby varit tillsammans i 10 månader, så grattis till gulliga oss :)

I söndags kom jag hem från Hultsfred. Vi campade där i sex dagar och det var otroligt roligt. Vi träffade så sjukt mycket sköna och spårade människor. Och alla våra grannar var bäst! Vi måste köra en favorit i repris nästa år :)

Detta var det bästa med hela festivalen:

I tisdags åkte Fabian och Gustav från Norge till Hultsfred och plankade in på festivalen, bara för att baby ville sova med mig en natt. Det var underbart att få sova med hans armar runt mig.

Jag och Marina stod längst fram på THE KILLERS! Trots att jag inte kunde röra mig en mm och trots att vakterna fick bära ut människor från publikhavet hela tiden för att folk svimmade titt som tätt och trots att det spöregnade så grät jag av lycka. De spelade alla mina älsklingslåtar och jag fick ögonkontakt med Brandon Flowers några gånger. FAN VA LYCKLIG JAG VA!!

Alla sköna människor, all öldrickande, allt skratt etc.


Hursomhelst, direkt när jag kom hem träffade jag Fabian. Vi har varit hos honom och myst typ hela tiden. OCh igår gick vi ut och jogga och det är läskigt hur dålig min kondition har blivit. Jag måste verkligen börja träna igen!!

Nu är jag hos Sofia vi har ätit och pratat lite. Ikväll ska jag hem till Fabian igen.

PUSS OCH PUSS!

Lägger upp lite bilder som Paulina har lagt upp i sin blogg. Jag hade ju ingen kamera med mig, så jag väntar på fler bilder av tjejerna! Jag vill ha ett jävla bildregn tjejer!!

Jaha, så nu var man hemma ifrån en underbar vecka på Kos. Jag har haft det helt jävla fantastiskt med mina fina brudar. Detta var verkligen en av de bästa veckorna i mitt liv. Snacka om vilka minnen vi har nu brudar! Och alla jävla internskämt, haha. Vi kommer aldrig sluta snacka om den här resan alltså. BÄSTBÄSTBÄST! Så mycket som vi garvade där, har vi nog aldrig gjort förut.


Kom hem vid fyra på morgonen, då väntade fabian på mig hemma hos mig. Vi sov typ ingenting eftersom att han skulle iväg till Norge nu idag och när han kommer hem drar jag till Hultsfred, så vi kommer inte ses på två veckor till. Jag saknar ju honom!!!! :( Men vi hann vara med varandra lite iallafall.


Idag har jag varit och badat i Fjällnora med Paulina, Johan, Maarit, Julia, Markus och Hannes. Nice! Det gäller att ta vara på vädret här i Sverige också.
Ikväll ska jag vara med Sofia och Karlmark tror jag. I miss them.
Sedan blir det jobb alla dagar tills jag drar till Hultsfred, som jag gör på MÅNDAG! WOOOOHO!

Förbered er på bildregn senare