ansa

Har precis tagit ett varmt och skönt bad. Var ute med Sofia för ett tag sen. Alltid lika skönt att prata med henne, vi kan verkligen berätta allt för varandra. Så härligt att ha någon som aldrig har svikit. Under 12 års tid har vi varit vänner och hon har aldrig svikit mig. Är inte det unikt? Sån vänskap som vi har växer fan inte på träd om man säger så.

Nu ska jag skriva ner stödord för mitt tal imorgon, är så sjukt nervös. Har jag sagt att det är de värsta jag vet att hålla tal? Jag skulle läsa upp det för Fabbi i telefonen och jag började skaka. Jag menar, det är min pojkvän och han kunde inte ens se mig, haha. Undra hur jävla mycket jag kommer skaka imorgon isåfall.


.....Stackars lilla mig :( Lite synd om mig är det allt.